En dag i vakten (ledig)

 En dag i vakten (eller snarare utanför vakteriet dvs. ledig)

Sitter på tunnelbanan och är på väg från Stadshagen mot city då en ung man stiger på vid Station Rådhuset och sätter sig mitt i mot mig. Han tittar fundersamt på mig och säger ”du är polis va” Jag svarar nekande och han fortsätter att se fundersam ut och säger sedan att ”det är väl ingen bra ide att jag tar fram den här” och öppnar jackan och visar en flaska rödvin. Jag svarar då ”nej det är inte bra” ”Nähä” säger han och fortsätter ”jag byter vagn” och jag svarar ”ja gör det”, Så vid nästa stopp så byter han vagn för att inmundiga medhavd frukostdryck. Han hade förmodligen precis blivit släppt från arresten på Kungsholmen och då han tillhörde klientelet som höll till vid Bagarmossens tunnelbanestation så kände han igen mig men kunde inte placera varifrån.

En dag i Vakten (ledig)

En förmiddag och jag är i city då jag träffar på ett par från hemorten (en liten ort i Mellansverige) och vi bestämmer oss för att gå till gamla stan och fika. 

Vi går på Västerlånggatan och klockan är runt 11-tiden. När vi går där så möter vi folk och dom hälsar igenkännande, så efter en stund när allt fler hälsar börjar paret att titta lite konstig på mig, jag tycks vara igenkänd, men vi fikar och skiljs sedan åt då dom fortsätter sitt turistande.

Jag hade slutat minst ett halvår tidigare på Industridepartementet som låg på Storkyrkobrinken, där fanns också Styrelsen för Teknisk Utveckling och Energisparkommittén och i kvarteret fanns budget- och ekonomidepartementen. Man satt i reception en vecka och gick sedan som rörlig ordningsvakt en vecka och utgick då från Kanslihuset som låg på Myntgatan och inkvarterade Statsrådsberedningen, kommundepartementet samt ett par departement till, snett emot låg utbildningsdepartementet på Mynttorget och dom hade också lokaler på andra sidan huset så det var ett antal departement på den här sidan av strömmen (gamla stan). Så man träffade och pratade med många även med ”gubbarna” som fiskade i strömmen och blev därmed igenkänd av många.

Det dröjde sedan länge innan jag besökte gamla stan igen och ännu längre vid lunchtid.

En dag i vakten (epilog) 

Likväl som att bli igenkänd så känner man igen personer från ABAB tiden. Har slutat på ABAB och sitter i bilen och väntar på min fru som har ett ärende som tar 45-60 minuter och då det är ont om parkeringsplatser i närheten så ställer jag mig utanför ett ABAB objekt där det finns plats dvs det är stoppförbud, jag håller därför noggrann uppsikt och ser jag en polisbil eller parkeringsvakter närma sig så tar jag ett varv runt kvarteret för att återkomma. 

När jag stått en stund så utpasserar IB- chefen Birger Elmèr (avslöjad av Peter Bratt och Jan Guillou, och publicerat i Folket I Bild Kulturfront nr 9-10/1973¹) från porten mittemot där jag står och det har tydligen inte gått omärkt förbi att jag står där jag står och flyttar mig emellanåt för att återkomma. För efter ytterligare en stund kommer en person ut genom samma port och som jag väl känner igen som militär/reservofficer. 

Han går över gatan och passerar sakta förbi mig och försöker se naturlig ut när han kikar in i bilen, han skulle kunnat känt igen mig men tydligen inte och då jag inte komihåg hans namn, kom bara på hans flickväns namn (IJ) så tyckte jag ínte det var läge att ge mig till känna. Han fortsätter till en kiosk där han inhandlar kvällstidningen och kommer sakta gåendes tillbaka åter kikandes in i bilen. Så en gång ABAB alltid ABAB.

¹ Ett längre reportage om ABAB med rubriken ”Sverige Under Uppsikt” finns i nummer 11/1974 med bl. a intervju med Hans Öström.

Lars-Ola Ö