En dag i vakten 1 flera berättelser

 Några episoder från ”vakteriet”

En dag i vakten (kväll, Bagarmossen T-bana)

En fredagskväll mycket folk i rörelse och när vi gör några ingripande, som avisar eller avhyser ungdomar från vänthallen, så kommer en medelålders salongsberusad man fram och säger sig vara redaktör för en lokal gratistidning och ifrågasätter i stort sett allt vi gör. Vi bryr oss inte i början om detta men när kvällen lider så tycker ungdomarna att det är kul att någon äldre tar deras parti och börjar bli allt stökigare.

Då vi inte anser att mannen är tillräckligt berusad för att omhändertas eller inte är direkt stökig mot oss så kontaktar vi polisen och berättar om mannen och som vi ser det uppviglar ungdomarna och dom säger att vi skickar en bil.

Senare på kvällen kommer det en man/ungdom som är berusad och börjar bli stökig varvid vi beslutar att ingripa mot honom och när vi tar tag i honom så ser vi den tidigare omnämnda mannen komma in i biljetthallen och vi säger till varandra att vi tar honom istället och så säger vi till han som vi håller i att vi släpper dig och då sticker du och kommer inte tillbaka mer i kväll för då tar vi in dig.

Så när ”redaktörn” kommer och gapar om att vi inte har befogenhet mm så släpper vi han som vi håller i och säger stick och han försvinner och då tar vi tag i mannen och han protesterar och säger att han skall ringa polisen och vi säger då att det är redan gjort och dom är på väg och tar in honom i avräkningsrummet.

Polisen anländer och vi berättat att han är stökig och uppviglar ungdomarna så det kanske vore lägligt att tala om för honom om våra befogenheter och förklara skillnaderna på avvisning, avhysning, omhändertagande och gripande. Polisen gör detta och tar med honom och vi såg aldrig till herr redaktör mer.

Avräkningsrummet Bagarmossens T-bana

En dag i vakten (kväll, Bastionen)

In till vakten kommer några stycken personer som skall deltaga i en återkommande träff och är hyfsat kända, men då en är märkbart berusad ber jag om legitimation varvid han drar sig tillbaka och de övriga släpps in efter det att de försökt övertala mig att släppa in även honom. 

Efter en stund kommer CP som är ansvarig för gruppen upp till vakten och frågar vad som händer och jag upprepar då att om han där, och pekar på personen som står utanför skall komma in vill jag se en legitimation. CP talar en stund med mannen som sedan avlägsnar sig. 

Sedan i ett annat sammanhang får jag se att den person det handlar om är säkerhetschef för ett större objekt där ABAB hade bevakning. Det vore intressant att veta om vakten på det objektet har bemötts annorlunda efter denna händelse. 

En dag i vakten (Bastionen)

En del av Sveriges regementschefer har möte. Vaktansvarig hade begärt en militärpolisgrupp för bevakning men då de var på övning fick han nöja sig med en extravakt från ABAB. I närhet till vakten finns en major från försvarsstaben ifall det skulle uppstå några problem. In till vakten kommer fyra herrar och följande utspelar sig

Överste C från Xxx (regemente) med stab och lämnar över legitimationshandling. Bockar av på inpasseringslista skjuter tillbaka legitimationen och frågar samtidigt om inte Översten har någon giltig legitimationshandling att visa.

En viss munterhet uppstår bakom Överstens rygg som tar upp sin legitimation och säger va! (legitimationens giltighetstid gick ut dagen före) ja jäklar på mitt regemente står de i givakt när jag kommer, och efter en viss fundering, förresten det gör de på alla regementen i Sverige. Men ska vi göra en överenskommelse och det är att jag ber min säkerhetschef att ordna ett nytt imorgon och här svänger han runt och pekar på en av männen bakom sig, vars leende snabbt försvinner, och det är han.

En dag i Vakten (kväll, Bastionen)

In till vakten kommer en person

Kapten NN, jag ska hämta ut en bil

Får jag besvära om ett körkort. Tar emot körkortet och lägger det på skrivytan framför mig, vänder mig om tar fram en pärm öppnar denna tar ut en körorder, stänger pärmen och sätter tillbaka den. Kontrollerar körordern med körkortet och skjuter ut körkortet genom vaktluckan och så vill jag se ett förarbevis.

Kn NN, förarbevis, Ja förarbevis. Kn NN, jag IFRÅGASÄTTER om vakten skall se mitt förarbevis

Jaha, skjuter igen vaktluckan vänder mig om tar fram pärmen sätter tillbaka körordern i pärmen och tillbaka med den i hyllan och vänder mig mot Kn NN. Här uppstår en stund ”arga leken” dvs. vi stirrar på varandra en stund och så kommer ett förarbevis fram. Öppnar vaktluckan tar förarbeviset och stänger luckan och så börjar proceduren igen med att ta fram körordern och sätta tillbaka pärmen etcetera. Studerar och jämför förarbeviset med körordern öppnar sedan vaktluckan skjuter ut förarbevis samt körorder och säger med vänligaste ton att bilen står två trappor ned till vänster och nycklarna sitter i. Då Kn NN upplevdes som ”stroppig” så stod också hastigheten av utförandet i relation till detta.

En dag i vakten (”Valpen”)

En solig och mycket varm sommardag går ut en runda med hund, vi knallar omkring på klipporna och tar ganska lång tid på oss och när jag ställer in hunden i rastgården så fyller jag på vattenskålen med nytt fräscht vatten från en kran alldeles utanför rastgårdarna (2). 

När jag gör detta blir hunden i den andra rastgården uppspelt och jag tycker då att jag även där skall fylla på med nytt vatten men det tar sin tid för hunden är väldigt uppspelt och jag kommer inte in i rastgården. Till slut hoppar han upp på ryktbordet som står mellan rastgårdsdörren och hundkojan. Jag går då in och passerar ryktbordet fyller på vatten i skålen och börjar gå tillbaka och när jag ska passera ryktbordet så kommer framtassarna på axlarna och han tar ett fast grepp i nacken med käken, jag kan inte vrida på huvudet och inte gå framåt för då hade han kunnat tappat fotfästet och hänga i nacken.

Då vi står så och inget mer sker så tar jag vänsterhanden och för upp den till nacken och in med handen mellan käkarna, han släpper då taget samtidigt som jag vrider mig ett halvt varv mot honom. Han tar då blixtsnabbt tag i överarmen och håller den i ett fast grepp och jag tar då höger handen och för in den mellan överarmen och käken och till slut släpper han taget.

Vi står nu öga mot öga och jag börjar då kela och klia honom bakom öronen för att till slut gå därifrån. Han höll ett riktigt tag i både nacke och arm men enbart med käken och inte några som helst synbara märken efter tänder utan endast en svag rodnad efter käken. Efter detta var han precis som vanligt.

En dag i vakten (”valpen”)

Själv på anläggningen, en solig lördag i skärgården. Tar hunden och går på en rondering och kommer så småningom till trappan ned till ingången till berget. Mellan stötvågsdörrarna fanns in trädörr och där gick gränsen för belysningen, Så jag öppnar trädörren släpper in hunden och går in själv, dörren går igen och det blir kolmörkt. Hunden blir orolig och snor runt benen varför det tar en tid att hitta lysknappen, som ni säkert förstår hade jag ingen ficklampa. Går så in i anläggningen och då jag är längst in så kommer tanken tänk om strömmen går nu, det kommer säkerligen ta något dygn eller mer innan någon reagerar och man lär väl kolla om man trillat i sjön. Så nästa dag, dags för rondering och minns då vad som hände igår så jag tar med mig en av de gamla ABAB lamporna som knappt lyste, vi hade bättre lampor men de var ju alldeles för tunga att bära.

Kommer så in i anläggningen inga problem kommer till en T korsning sträcker in handen och tänder belysningen, då smäller det till och blir kolmörkt, kortslutning. Jag tänder den medhavda ficklampan som knappt ger ledljus och letar mig tillbaka till vaktlokalen och tar en bättre men tyngre lampa och går ner i anläggningen igen men ser ingenting ovanligt. Den enda som var lite orolig var hunden som inte var van vid att det var nedsläckt i berget så han höll sig nära mig. Efter detta införskaffades en pennlampa till bröstfickan.

En dag i vakten (”Björnen”)

Sitter och fikar i ett rum invid vakten och ser en person som inpasserar och frågar den vpl. som sitter i vakten, vem var det där? Jag vet inte men han var major, men kuta efter honom och ta legitimation. Den värnpliktige tvekar varför jag själv sätter fart efter personen som nu hunnit in bit in i anläggningen och det tar en tid för mig att komma in då en sluss med två motordrivna stötvågsdörrar skall passeras

Då jag kommer ifatt personen så ser jag att det är StrilC Major J och säger jag att jag skulle se vem som passerat in och han svarar att det var så dags att komma nu. Jag säger att det är deras eget fel då de värnpliktiga är nära att skita på sig när de träffar folk med streck och stjärnor. Så går en tid (månader) och jag sitter i vakten så kommer Mj J och jag ber att få se en legitimation

Mj J, du har dåligt minne

Nej jag anser mig ha gott minne

Mj J, förresten så sitter det ett kort på väggen på mig

Svarar med len ton, men det var väl inte i går det togs, var på en lätt rodnad sprider sig över kinderna på Mj J. Sen säger jag att vi har väl något mer kort som inte är uppdaterat, varvid han lutar sig fram och ser då de uppsatta korten som är på Flottiljchefen, Militärbefälhavaren för östra militärområdet, han själv och kanske någon mer. MJ J, visar legitimation och passerar in och han måste ha sett att då vi saknade kort på MB som hette något med älg så hade vi satt ett urklipp på ett älghuvud på hans plats. Mj j kommenterade inte detta men strax efter kom ett foto på MB och här var det inte frågan om någon snigelpost precis.

En dag i Vakten (”Björnen”)

Sitter tillsamman med två vaktsoldater och fikar i ett rum i anslutning till vaktluckan och jag nämner då att det har hänt att militärpolisen har försökt ta sig in på anläggningen under utbildning.

Efter en stund hör vi en bil som kommer och stannar utanför vaktbaracken och ut kommer två killar. De säger att de kommer från en militärmyndighet och skall inspektera brandskyddet. Jag frågar då om det är sprinklerna i tunnel c som vi haft problem med och de svarar jakande. Sedan tar de fram ett tillståndspapper med diverse namnteckningar och stämplar och det ser väldigt officiellt ut. Problemet för dom var att det inte fanns någon tunnel c och följaktligen inga sprinkler.

Jag frågar om de inte har något vykort med sig då det är trevligare att titta på än deras papper och så pratar vi lite allmänt och så hänvisar jag till säkerhetschefen på flottiljen och de frågar vad han heter och jag säger att de vet de nog i vakten där men dom står kvar och tjatar en stund.

Då de avlägsnar sig säger jag åt en av soldaterna at ta en cykel och åka efter dom för jag kan garantera att de står en bil med MP bakom vägkröken, dom tror jag skämtar så jag beordrar en av dem vilken då sätter efter dom och efter en stund kommer han tillbaka och säger att det mycket riktigt står en buss med MP där. 

Sedan efter någon vecka då jag jobbar på ”Harry” kommer kompanichefen Kapten LS ner till vakten vilket är ovanligt då vi fikar tillsammans på morgonen och oftast även på eftermiddagen. Han säger då att han fått brev från militärpolisen där de säger att de kommit in på anläggningarna. Jag frågar då om det står anläggningarna och han svarar ja och då säger jag att det inte stämmer då jag tjänstgjorde på ”Björnen” och där kom dom inte in och att jag nämnde det direkt till Löjtnant P som var ställföreträdande kompanichef då han kom till anläggning straxt efter det MP hade lämnat oss och han sade att han mött dem och undrat vad dom gjorde i de här trakterna.

Jag vet inte riktigt vad han ville men fick höra att MP hade kommit in på anläggningen men inte in i Berget för vakten hade kontaktat kompanichefen som mött dom i backen uppför berget och på så sätt avstyrt vidare intrång. Han skulle kanske klaga men insåg det var fel person han vände sig till. Det hör till saken att jag ringde till anläggningen då vi blev utsatta för intrångsförsöket och upplevde att den jag pratade med antingen inte trodde på vad jag sa eller inte uppfattade vem det var som ringde eller mest troligt att MP redan hade bluffat sig in.

En dag i vakten (”Björnen”)

En stor flygövning pågår, en av de största efter världskriget, fullt pådrag i anläggningen då den är en viktig del i luftförsvaret. Någon gång på förmiddagen rapporterar ronderande patrull att det står en tyskregistrerad bil vid höjdmätaren som står någon kilometer från huvudanläggningen. Jag talar om detta för kompanichefen Kapten ÖE som säger att det där får du ta hand om men gå in i berget och informera dig och sen kan du ju höra med luftförsvarscentralen vad de anser.

Går in i berget och blir då förevisad/informerad och ser då att både NATO och Warzawapaktens signalspaningsflyg är på alerten och svensk jakt är uppe och identifierar och fotar dom. Normalt gick dom på den här tiden regelbundet upp i Östersjön men var speciellt på alerten vid försvarsövningar och de gick under namnet ”spårvagnarna”. Man hade också märkt en ökad frekvens av fartyg med stor antennuppsättning i radiolänkförlängningarna och det var också vanligt vid försvarsövningar.

Jag kontaktar Lfc ”Puman” i Bålsta och dom säger då att de vill att vi kontrollerar vad det kan vara då det är stor aktivitet med underrättelseinhämtning mot oss ock som jag kanske själv sett.

Jag redogör för kompanichefen vad man sagt från Lfc och det går ut en order att all värnpliktig personal som inte är i direkt tjänst anmäler sig till vaktchefen för vidare information och utrustning.

Jag har precis låst upp vapenkasunen och börjat dela ut vapen då patrullen meddelar att dom hittat två tysktalande damer i skogen i närheten av höjdmätaren och avbryter vapenhanteringen och får en bil med chaufför (Fänrik) till förfogande och beger mig dit. Nu är ju inte det här igår utan 45 år sen så det uppstår en viss språkförbistring och dom kan inte visa någon legitimation eller körkort och vi vill inte ta in dom till anläggningen där det råder full aktivitet.

Vi låter dom fortsätta plocka bär med övervakning av två vaktsoldater och Rottweilern Tamm och ställer kronbilar både framför och bakom deras bil. Ringer så Hudingepolisen men då de får höra vad det gäller hänvisar dom till Säpo inne i stan. Där säger man att några är på lunch och andra på uppdrag så vi bestämmer träff, när någon eventuellt kommer åter, vid en bensinstation. Tiden går och vi åker med jämna mellanrum till bensinstationen men ingen polis varvid vi ringer till dom och de säger då att det var länge sedan de var där men då vi inte fanns där trodde dom att vi inte var behov av dem. Det visade sig att vi varit på olika platser.

Under tiden hade det framkommit att damerna var på besök hos markägaren och då vi inte funnit någon komprometterande utrustning etc. så tog jag kontakt med Flottiljsäkerhetschefen Major H och vi beslöt då att släppa dom.

Nu ska man komma ihåg att detta var då kalla kriget var som kallast och mycket främmande underrättelseverksamhet var riktad mot Sverige och i och för sig så gällde allemansrätten men vägen  till höjdmätaren, som var av vital betydelse för verksamheten, var skyltad som enskild väg.

Foto ur Luftens Dirigenter av Bjarne Darwall (Anläggningen lades ner 1992)

PS

Ur en av Kungl. Maj:ts propositioner

 ”Efter hand som strilorganisationens uppbyggnad fortskrider, tillkommer centraler och radarstationer som geografiskt placeras utanför områden där militär bevakning finns. Allmänna bevakningsaktiebolaget skall fr. o. m. den 1 oktober 1967 anlitas för bevakning av vissa strilanläggningar.” 

De här namnen på anläggningarna som jag använder är s.k. FAR namn = Fast Anrops Signal och det var namn som användes allmänt i dagligt tal mellan stamanställda, civilpersonal etc. och var byggnadsnamnen. Sedan fanns; byggnadsnummer som B693, operativa FAR namn och Radarnamn som R188. 

Så hade ABAB BM nummer som inte användes på anläggningarna så jag känner inte till dem. Vad gäller Bastionen så var det namnet på byggnaden/kvarteret och innehöll Fortifikationsförvaltningen, Försvarets Civilförvaltning, Försvarets Datacentral, Försvarsområdesstaben och Försvarsområdets Körcentral. Om jag minns rätt så var det BM 97.

Tunnelbanans BM nummer känner jag inte till om det fanns något. Avräkningsrum var en SL- vokabulär. På den här tiden köpte man biljetter hos spärrvakten med kontanta medel och detta rum var till för att SL personalen efter arbetspasset slut skulle kunna stämma av/avräkna dagskassan i ett låst utrymme, som bestod av ett bord och en stol. Sedan fanns några klädskåp där vi på ABAB kunde hänga våra kläder, för övrigt stod rummet tomt under dagen och användes då till att förvara omhändertagna tills polisen kom och hämtade dom.

DS

Lars-Ola Ö